Bloggande bokcirkel i skolbiblioteket-Hur går det till?

Hur kan en bok om tonårskärlek väcka en diskussion om makt på global nivå? Vad kan man använda en blogg till mer än att skriva dagbok på nätet? Vill du dra igång en bloggande bokcirkel på din skola? Här kan du läsa om hur vi gjorde på Ribersborgsskolan i Malmö.

• Länk till bokcirkelbloggen där du kan följa alla inlägg och kommentarer!
• Länk till filmen som Ina Alm på Pedagogiska centralen i Malmö gjorde från ett av våra bokcirkelsamtal.

Utgångspunkten är mötet mellan läsare och text där läsarens egen erfarenhet är väsentlig för tolkning, och samtal, där allas upplevelse av texten bidrar till ökad förståelse. För att alla ska kunna delta är det bra att man får tillfälle att samtala i mindre grupper, tänka och skriva enskilt, illustrera, dramatisera…Ett viktigt inslag är också att man får chans att se sitt eget lärande, möjlighet att se sitt eget tänkande och skrivande utvecklas och nyanseras. På bloggen dokumenteras allt som bokcirkeln producerar och är tillgängligt även för andra.

Klassläraren och bibliotekarien (och kanske fler tillgängliga pedagoger), väljer litteratur utifrån kursplanen och elevernas erfarenhet. Det är en delikat uppgift som kräver att man har en bred litteraturkännedom, men också att man känner till vad eleverna läst tidigare. Det behöver inte vara ”svåra” böcker, men det måste finnas många bottnar i böckerna och mycket att läsa mellan raderna om man vill få igång intressanta samtal! Texterna ska på något sätt belysa ett fenomen som man vill lyfta fram. Läraren och bibliotekarien introducerar litteraturtemat och demonstrerar bloggen. Bloggen blir också som en variant på portfolio dokumentation och därför får man välja hur man vill lösa det med tex en gemensam klassblogg eller en blogg för varje grupp. Klassen delas upp på mindre grupper som blir bokcirklar. Läraren och bibliotekarien fungerar som samtalsledare i grupperna.

Vid första gruppträffen läser jag högt ur boken, stannar upp och reflekterar, gärna något personligt, undrar, för att visa hur man kan läsa. Eleverna får ett eget exemplar med sig och läxa blir att fortsätta läsa på egen hand och gå in på bloggen och se vad jag har sammanfattat om vårt samtal. Här är det viktigt att prata om vad som kan sägas på nätet! I gruppen kan stämningen bli intim och en del har mycket att berätta. Men det får stanna i gruppen! På bloggen kan man bara skriva sånt som kan läsas av vem som helst. Men det är också ett bra tillfälle att träna på att lyfta från det personliga till det allmängiltiga, och något eleverna kan utveckla under tiden.

På bloggen har jag också formulerat några öppna frågor eller en skrivuppgift som jag vill att eleverna ska fundera på. De skriver direkt på bloggen och skickar in som ”kommentarer”. Till nästa träff har jag hunnit läsa kommentarerna och skrivit ut dem. Jag delar ut dem och så kommer samtalet igång med ungefär samma frågor som på bloggen men eleverna har hunnit tänka och formulera sig. Samtalet går vidare och några tvärsäkra uttalanden kanske revideras en aning efter att man har hört kompisarnas inställning.

Efter några gånger brukar jag introducera digitalkamera och låta eleverna börja fotografera våra träffar. En övning är också att rita bilder från scener i boken och sätta ihop till ett bildspel. Det görs i ett enkelt bildspelsprogram, Photostory, som eleverna snabbt lär sig hantera själva. Allt dokumenteras på bloggen. Något som vi inte provat än är att dramatisera och filma men det tror jag verkligen skulle berika läsupplevelsen.

Som vi arbetat hittills har jag, bibliotekarien, haft grupperna under ca 8 veckor med en träff, 1 timme i veckan. Alldeles för lite till så viktigt arbete! Men läsandet, tänkandet och skrivandet har de fått tid till under andra lektioner. En viktig erfarenhet var att, om möjligt göra samma sak samtidigt med hela klassen. Så att bokcirkeln inte blir något extra man går iväg och gör utöver den ordinarie undervisningen utan att den är helt integrerad. Det kräver att man åtminstone under gruppsamtalen måste dela en normalstor klass på tre pedagoger, vilket kan bli svårt, men kanske finns det också en speciallärare knuten till klassen som kan tänka sig att jobba med en grupp. Elevernas kommentarer som kommer in till bloggen vägleder pedagogerna att planera för nästa samtal. Det kan vara mycket givande att inte stå helt ensam med de stora livsfrågorna utan även kunna bolla ideéer mellan samtalsledarna. Samordningen underlättas av den gemensamma bloggen och dokumentationen blir också en hjälp för läraren vid bedömningen av varje elevs läs- och skrivutveckling.

Med kombinationen bok och blogg har vi kunnat utveckla ett sätt att läsa på ett mer reflekterande sätt. Vi diskuterar etiska problem och konflikter med utgångspunkt från boken. Genom bloggen får alla tillgång till hela gruppens tolkningar. Man får distans till diskussionerna och var och en kan hinna tänka och skriva själv. Det blir också en kontinuitet eftersom diskussionen pågår ständigt, den tar inte slut utan fortsätter i nya banor. Texterna som eleverna skriver blir lästa inte bara av läraren och de pendlar fram och tillbaka i en dialog mellan boken, gruppen och individen. Man kan se att både diskussionerna och elevernas texter blir mer nyanserade under de 8 veckor som bokcirkeln håller på.